– skillnader i mediehantering
Tisdag den 4 februari 2025 ägde den värsta masskjutningen i svensk historia rum. 10 personer mördades och gärningsmannen tog sedan sitt liv.
Gärningsmannen var en vit svensk man medan majoriteten av offren var utrikes födda. De flesta var kvinnor.
Media rapporterade skyndsamt utifrån polisens information: ”inga ideologiska motiv”. Denna rapportering föregick husrannsakan och genomsökande av den misstänkte gärningsmannens dator och mobil.
I efterhand beklagar polisen den initiala kommunikationen, men kan fortsatt inte uttala sig om motivbild (SVT:s Morgonstudion, 10/2, 2025). Polisen vet inte om den någonsin kommer klarna och uppfattar i nuläget gärningsmannens urval som slumpmässigt (Göteborgs-Posten, 11/2, 2025). Sveriges statsminister Ulf Kristersson har vid upprepade tillfällen, till exempel i sitt tal till nationen, manat till avvaktan och velat undvika spekulationer och förhastade slutsatser.
Det går inte att säga att samma försiktighet iakttogs vid dådet i Stockholm den 7 april 2017, då Rakhmat Akilov körde ihjäl 5 personer på Drottninggatan. Redan samma dag som attentatet uttalade sig en terrorexpert i Aftonbladet, innan gärningsmannen ens var gripen. Det var först nio månader senare, när åtal väcktes, som motivet blev helt klarlagt.
Ödmjukhet i anklagelser är eftersträvansvärt. Annars kan det också slå helt fel. Som när Säpo trodde sig avvärja en terrorattack och grep en misstänkt terrorist i Boliden år 2015 och hans namn omedelbart spreds till medier. En polis twittrade: ”Ladies and Gentlemen, we got him!”, vilket dessutom kortvarigt hamnade på GP:s förstasida. Anklagelserna visade sig snabbt vara felaktiga, den gripne släpptes och alla misstankar avskrevs. I en intervju med Öresunds-Posten (28/11, 2015) veckan senare säger han:
”Jag kom till Sverige, världens fredligaste land, för att få lugn och ro, för jag sökte fred.”
Detta gäller sannolikt även för flera av de mördade på Campus Risbergska i förra veckan.
Den mediala inramningen vid ett dåd spelar roll och får konsekvenser. Skillnaden mellan en ideologisk och en psykologisk inramning av terrordådet på Drottninggatan 2017, undersöktes av Mathilda Svensson Glaser i en masteruppsats i sociologi vid Stockholms universitet. Hon fann att en väldigt liten del av medierapporteringen rörde Akilov som person.
En psykologisk inramning, där gärningsmannens individualitet står i fokus, kastar ljus på dennes utsatthet. Uppmärksamhet på psykisk ohälsa och sociala svårigheter porträtterar förövaren som mänsklig. Det vädjar till allas vår empati och förståelse och blurrar den instinktiva dikotoma uppdelningen mellan offer och förövare.
På en skola i Trollhättan år 2015, dödades en 15-årig elev, en 20-årig elevassistent och en 43-årig lärare av en med svärd och kniv utrustad gärningsman. Trots att dådet klassificerades som ett rasistiskt hatbrott, kunde man bland annat läsa en nyhetsartikel i SvD (8/3, 2016) som inleddes: ”En ensam, olycklig 21-åring beslöt att avsluta sitt liv med polisens hjälp.” Först därefter framgår det ideologiska motivet.
Jag vänder mig inte mot en psykologisk inramning som mänskliggör förövare, jag tycker tvärtom att den mer ofta behövs. Den behövs dock alltid tillsammans med en politisk, ideologisk eller strukturell förståelse.
Och det går att fråga sig varför inte alla förövare tillåts vara mänskliga? Få bekymrade sig om Akilovs psykiska hälsa och vilket stöd hans anhöriga fick. Att han nekats asyl ledde till politisk debatt om att migranter som fått avslag måste lämna landet. I SvD (7/4, 2020) menade Tove Lifvendahl att Akilovs dåd aldrig hade ägt rum med en mer ansvarsfull migrationspolitik. Dådet behandlades övervägande utifrån en politisk ideologisk inramning. Ur en psykologisk synvinkel är det, i kontrast till den politiska diskussionen, tvärtom inte orimligt att anta att Akilov skulle haft en annan relation till det svenska samhället, om han i stället blivit erkänd av svenska myndigheter och beviljats asyl.
Vi behöver uppmärksamma avpersonifieringens verkan. Avhumaniseringen av vissa förövare måste upphöra. Det måste också en överdriven psykologisk inramning som skymmer sikten för ideologiska motiv.
