Borde vi kanske tala mindre om psykisk ohälsa?

Grafik: Rozalia Szymanska

Att prata öppet om sin psykiska ohälsa har blivit ett alltmer självklart ideal i vårt samhälle. Detta visar sig inte minst genom alla kändisar som i exempelvis böcker, intervjuer eller poddar ”kommer ut” med sina psykiska problem och diagnoser. Men som inför allt annat vi tar för givet, så finns det kanske ett värde i att inta en kritisk hållning även till denna trend. Kanske bör vi ställa oss frågan om det bara är positivt att tala om psykisk ohälsa?

En SVT-intervju med släggkastaren Grete Ahlberg som gjordes direkt efter att hon inte lyckats ta sig till final i friidrotts-EM fick stort medialt genomslag. På ett väldigt naket och uppriktigt sätt visade och uttryckte hon i direktsändning hur omintetgjord, värdelös och tom hon kände sig. Den flodvåg av reaktioner som denna intervju väckte på sociala medier handlade till stor del om hur modig hon var som vågade visa och berätta om sin psykiska ohälsa.

Men i stället för att godta och följa med i detta narrativ, vilket hade varit det förväntade utifrån den dominerande samhällsdiskursen, valde Grete Ahlberg att ifrågasätta det. I en intervju i Göteborgs-Posten (2024) säger hon:

  – Jag gillar inte att prata om psykisk ohälsa, jag använder inte ens den termen. Det gör sorg, besvikelse och negativa tankar om sig själv till något sjukligt. Varför skulle det vara det? Det är väl helt normala, förutsägbara, reaktioner som kommer när man misslyckas.

På senare år har det rapporterats om en närmast explosionsartad ökning av psykisk ohälsa – som exempelvis ångest, depression och ADHD – bland barn och ungdomar. I kölvattnet av detta har det bland annat propagerats för ett införande av psykisk hälsa som obligatoriskt ämne i skolan. Men i denna iver att finna en lösning finns just den risk som Grete Ahlberg lyfter fram, nämligen att vanliga mänskliga känslor och reaktioner betraktas som tecken på psykiska problem. Detta kan i vissa fall till och med få direkt skadliga följder.

I en australiensisk forskningsstudie av ett KBT-inriktat preventionsprogram mot depression och ångest (Andrews et al., 2022) som över två tusen vanliga trettonåringar erbjöds genom skolan visade det sig att gruppen som fick interventionen rapporterade mer psykiska besvär än kontrollgruppen 12 månader efter behandlingsprogrammet avslutats. Och i en annan studie (Harvey et al., 2023) lät man cirka tusen skolungdomar genomgå ett program inspirerat av DBT (dialektisk beteendeterapi) med särskilt fokus på så kallad färdighetsträning. Gruppen som fick detta program uppvisade vid studiens slut generellt sämre psykisk hälsa, sämre relation till sina föräldrar och ökade besvär med nedstämdhet och ångest. Försämringen var dessutom störst hos dem med minst problem före behandlingsprogrammet.

Det finns naturligtvis olika tänkbara orsaker till dessa negativa resultat. En möjlighet är att ett ökat fokus på psykisk ohälsa gjorde att tankar på detta fick ett större utrymme i ungdomarnas liv än tidigare. En annan förklaring skulle kunna vara att de behandlingsprogram som användes innehåller ett psykologiskt/psykiatriskt språk som färgar av sig på ungdomarnas sätt att förstå sig själva. Detta skulle kunna medföra att de negativa känslor en person upplever tolkas och uppfattas som tecken på psykiatriska svårigheter i stället för allmänmänskliga känslomässiga reaktioner. Att känna sig nervös och orolig kan i denna kontext uppfattas som social fobi eller GAD, för att ge ett exempel.

I intervjun i Göteborgs-Posten uttrycker Grete Ahlberg att det inom idrotten finns en tendens att betrakta dåligt psykiskt mående som ett problem som behöver lösas. Som exempel på detta berättar hon att en av hennes tränare vid ett tillfälle uttryckte att ”det är synd att Grete mår så dåligt, annars hade hon kunnat bli riktigt bra”. Men att se smärtsamma känslor och reaktioner som problem eller psykisk ohälsa får enligt henne negativa konsekvenser.

– Man ska inte känna sorg, besvikelse, ilska eller nedstämdhet. Inga negativa känslor vill man vara i. Men grejen är ju att det inte går att bedöva bara vissa känslor, utan då trycker du undan även glädje, stolthet och hopp.

Så kanske borde vi tala mindre om psykisk ohälsa och mer om de känslor som livets smärtsamma erfarenheter kan ge oss. För i vår strävan efter att ta bort det som gör ont och patologisera det som är normalt går nämligen något mycket viktigt förlorat.

Referenser

Hohner, L. (2024). Grete om gråten i EM: ”Vadå psykisk ohälsa. Är ju helt vanliga känslor”. Göteborgs-Posten, 2024-06-13. https://www.gp.se/livsstil/grete-om-graten-i-em-vada-psykisk-ohalsa-ar-ju-helt-vanliga-kanslor.a423c75e-c19e-4b0e-895a-5f4636b5d690

Andrews, J L., Birrell, L., Chapman, C., Teesson, M., Newton, N., Allsop, S., McBride, N., Hides, L., Andrews, G., Olsen, N., Mewton, L. & Slade, T. (2022). Evaluating the effectiveness of a universal eHealth school-based programme for depression and anxiety, and the moderating role of friendship network characteristics. Psychological Medicine, vol 53, issue 11. https://www.cambridge.org/core/journals/psychological-medicine/article/abs/evaluating-the-effectiveness-of-a-universal-ehealth-schoolbased-prevention-programme-for-depression-and-anxiety-and-the-moderating-role-of-friendship-network-characteristics/745721E4F8E63892095BB0551F267F7F

Harvey, L J., White, F A., Hunt, C. & Abbott, M. (2023). Investigating the efficacy of Dialectical behaviour therapy-based universal intervention on adolescent social and emotional well-being outcomes. Behavior Research and Therapy, vol 169, October 2023. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0005796723001560?via%3Dihub

Eventuella åsikter som framförs i signerade artiklar står för skribenterna.