We don’t need no education
(“Another brick in the wall” av Pink Floyd)
We don’t need no thought control
No dark sarcasm in the classroom
Teacher, leave them kids alone
Den 24 mars presenterade regeringen en lagrådsremiss angående skärpta krav på god vandel1 för att beviljas eller få behålla uppehållstillstånd i Sverige. I denna föreslås ”att fler uppehållstillstånd kan nekas eller återkallas till följd av brister i levnadssätt och skötsamhet än vad som gäller idag”, vilket är en tydlig förändring från vad som tidigare legat till grund för bedömningen.
I dagsläget görs prövningen av en persons vandel utifrån om denne är misstänkt eller dömd för något brott, alltså utifrån strikt juridiska kriterier. Men precis som författaren och juristen Agri Ismaïl uppmärksammade i Göteborgsposten redan 2022, har värderingen av någons vandel historiskt sett främst byggt på moraliska ställningstaganden:
Paulus skriver i Titusbrevet att ”de yngre kvinnorna [bör förmanas] att älska sina män och sina barn, att föra en tuktig och ren vandel, att vara goda husmödrar och att underordna sig sina män, så att Guds ord icke bliver smädat.” I Sveriges folkskolestadgan från 1842 krävdes det ”gudsfruktan och sedlig vandel” för att få bli folkskollärare. När ogifta kvinnor ansökte om att få bli myndiga under det tidiga 1800-talet var kvinnans goda vandel något som ofta fick beskrivas i ansökningarna till Justitierevisionen.
Men är det något fel att låta moraliska ståndpunkter finnas med i bedömningen av rätten till uppehållstillstånd? Är det inte, som migrationsminister Johan Forssell uttrycker det, rimligt att människor som vill ha en plats i det svenska samhället inte bara följer landets lagar, utan också anpassar sig efter de värderingar och sätt att leva som gäller här?
– Är man gäst hemma hos någon, då ska man anstränga sig lite extra för att följa lagar och regler – men också leva skötsamt.
Överjagets sadistiska njutning
I den psykoanalytiska traditionen finner vi en obekväm insikt, nämligen att moralens intrapsykiska instans – det så kallade överjaget – inte är grundat i sakliga regler och förbud, utan bär på en mörk och hämndlysten sida.
Enligt Sigmund Freud (1923/2003) bildas överjaget genom barnets internalisering av föräldrarnas förbud och sociala normer, med uppgiften att fungera som en inre domare som utdelar skuld och straff. Men redan i detta tidiga skede kommer dess destruktiva sida till uttryck. Överjaget är nämligen alltför grymt och obevekligt till sin natur och inte den rättvisa domare det utger sig att vara. Det är inte bara en moralisk instans, utan också en bärare av en oproportionerligt stark aggression riktad mot jaget. I denna mening framträder överjaget som potentiellt sadistiskt – där det tycks finna en form av tillfredsställelse i själva bestraffandet.
Genom den franske psykoanalytikern Jacques Lacan (2000) och framför allt hos den slovenske filosofen Slavoj Žižek (1996) artikuleras denna sadistiska dimension fullt ut. Žižek utvecklar i sin analys av överjaget en kritisk förståelse av hur moralen, lagen och begäret samverkar i det sociala livet. Med utgångspunkt i Freuds teori om överjaget visar han att denna instans inte enbart förbjuder, utan också paradoxalt nog uppmanar till njutning och överträdelse av lagen. Överjaget säger inte bara ”du får inte”, utan också ”du måste njuta”, vilket skapar en grundläggande dubbelmoral i subjektets relation till sig själv och till samhället.
Den njutning som här står på spel är dock inte det vi vanligen förknippar med lust eller tillfredsställelse, utan vad Lacan (2000) benämner jouissance – en överdriven och ofta plågsam njutning som uppstår i själva överskridandet av gränser (Fink, 1996). Paradoxalt nog är det alltså moralen själv som producerar denna njutning: förbudet skapar inte bara begränsningar, utan också en lockelse och en drift att överskrida det som förbjuds.
Lagens obscena frånsida
Överjagets dubbelhet blir särskilt tydlig i det Žižek kallar lagens obscena frånsida. Varje social ordning består inte enbart av sina officiella regler och normer, utan också av en informell, ofta outtalad, dimension där lagöverträdelser spelar en central roll. Denna ”obscena frånsida” kan förstås som den plats där den förbjudna njutningen (jouissance) organiseras och delas – inte som ett undantag från lagen, utan som något som samexisterar med och på vissa sätt upprätthåller den.
Ett tydligt exempel på detta är de lynchningar av svarta som förekom frekvent i den amerikanska södern under årtiondena runt 1900, där den vita befolkningen – antingen genom aktivt deltagande eller genom tyst medgivande – förenades i en gemensam, förbjuden våldshandling. Det som här står på spel är inte enbart ett samhälle som förblindats av sina egna normer, utan också en gemensam investering i den njutning som är knuten till överträdelsen.
Ett annat exempel som Žižek lyfter fram är Nazityskland, där den kollektiva delaktigheten i våld och förföljelse skapade en form av ”solidaritet i skuldbördan” där deltagandet i övergrepp, eller acceptansen av dem, blev ett sätt att visa sin lojalitet med den nationella gemenskapen. Även här kan man tala om en delad, förbjuden njutning – en kollektiv jouissance – som binder samman gruppen.
Överjagets funktion är alltså dubbel. Å ena sidan upprätthåller det normer genom att framkalla skuld och skam. Å andra sidan driver det individen att delta i just de handlingar som bryter mot dessa normer. Žižek kopplar denna struktur till ideologins psykologiska funktion och ger även här konkreta exempel. Han diskuterar till exempel hur tron på den ”amerikanska drömmen” fungerar som en ideologisk fantasi som döljer sociala orättvisor, samtidigt som människor finner njutning i att upprätthålla denna föreställning. Och på liknande sätt fungerade visionen om det ”klasslösa samhället” i det Stalinistiska Sovjetunionen som en fantasi som rättfärdigade de omfattande övergrepp som begicks.
I denna mening framträder lagens obscena frånsida inte som ett undantag från den sociala ordningen, utan som en av dess förutsättningar. Det är genom samspelet mellan förbud och njutning (jouissance) som individen binds till kollektivet och gemenskapen. Žižeks analys blottlägger därmed en obekväm sanning. Det som i ett samhälle framstår som avvikande är ofta det som i grunden håller den sociala strukturen samman.
Det är i ljuset av detta resonemang vi kan förstå önskan att väga in människors levnadssätt i bedömningen av rätten till uppehållstillstånd. Att fantasin om det goda svenska samhället i själva verket upprätthålls genom, och är beroende av, bilden av den ”respektlöse och utnyttjande invandraren”. Och att övergrepp och diskriminering av dem med annan kulturell härkomst, och den njutning som ges av att bestraffa dessa personer, är en integrerad del av detta ideologiska system. Denna njutning är inte ett avsteg från moralen, utan en effekt av den – en jouissance som uppstår i själva utpekandet, fördömandet och bestraffandet av den Andre.
Om vi vågar se hur överjagets och lagens obscena frånsida ingår som en strukturell aspekt av våra moraliska bedömningar så erkänner vi också att det inte existerar någon ren eller neutral moral. Och att det just är därför moraliska frågor om människors ”levnadssätt och skötsamhet” är så farliga och definitivt inte har någon plats i lagboken.
Förstår vi inte detta riskerar vi, som Kristina Lindquist skriver i Dagens Nyheter, att skapa ett slags skötsamhetens apartheid för alla som bor i Sverige, där vissa har rätt att snubbla till och kanske till och med falla, men där avgrunden i att utvisas hotar för varje snedsteg som den med ”fel” etniskt ursprung råkar ta.
Referenser
Fink, B. (1996). The Lacanian subject: Between language and jouissance. Princeton University Press.
Freud, S. (1923/2003). ”Jaget och detet”. I Metapsykologi. Samlade skrifter vol. IX. Stockholm: Natur och kultur.
Lacan, J. (2000). Psykoanalysens etik (Seminarium bok VII, 1959–1960). Stockholm: Natur & Kultur.
Žižek, S. (1996). Njutandets förvandlingar. Sex essäer om kvinnan, kulturen och makten. Stockholm: Natur och Kultur.
- Den juridiska termen vandel handlar en persons skötsamhet ur ett rättsligt och socialt perspektiv, där både laglydighet och livsföring vägs in. ↩︎
