| I denna debatterande krönika argumenterar fil dr. i pedagogik, psykolog och tidigare universitetslärare Agnes Botond för betydelsen av en skola som ger elever chans att på ett lekfullt och nyfiket sätt ta till sig matematikens förunderliga värld. I sin text lyfter hon bland annat fram att den matematiska kunskapen grundar vår förmåga att tänka logiskt och rationellt och hur den därför kan verka som ett vaccin mot vår tids faktaresistens. |
Som ”nysvensk” hemspråkslärare på 80-talet bevittnade jag ett samtal i rökrummet på en av Stockholmsförorternas grundskolor där jag undervisade. Två mattelärare satt och bekymrades över den låga nivån på elevernas kunskap. ”Vi måste se till att de åtminstone lär sig de viktigaste sakerna”, sa den ena. ”Vad är det då?”, undrade den andra och jag spetsade öronen. ”Jo, att kunna räkna ut yta och procent”, löd svaret. ”Varför just dessa två?”, frågade den yngre och förmodligen mindre erfarna kollegan. ”För att kunna ta rätt mått på heltäckningsmattor och för att kunna deklarera.” Vad skulle de säga idag, när heltäckningsmattor är passé och deklarationen görs elektroniskt?
Som förälder har jag bevittnat hur barn i förskoleåldern älskat kluriga tankenötter och tyckt det var roligt att räkna och lösa problem. Dock försvann intresset för matematik snabbt när man i grundskolan reducerade matte till att ”sitta av” hemläxorna. Spännande problemlösning ersattes av mekaniska beräkningar genom långa sidor i läroboken. När jag försökte visa enklare eller roligare sätt att räkna ut samma uppgift, fick jag höra: ”Jag vill göra som fröken, annars blir det fel.”
Som psykolog har jag erfarenhet av neuropsykologiska utredningar av vuxna med de mest skilda kognitiva svårigheter. I testbatteriet som används ingår deltestet Aritmetik. Där har jag ofta konstaterat att folk, oavsett utbildningsnivå, gör det svårare för sig än nödvändigt. När de får huvudräkningsfrågor av typen: ”Om 2 bussbiljetter kostar 15 kronor, hur mycket kostar 12 biljetter?”, börjar de flesta dividera 15 med 2 för att sedan multiplicera summan med 12. Det är lätt att tappa tråden och inte klara av dessa flerledsoperationer i huvudet. Alldeles för sällan kom någon på idén att direkt multiplicera 15 med 6 och därmed slippa onödiga räkneoperationer – dessutom med bråkdelar – i huvudet.
Som högskolelärare har jag via tentor och uppsatser uppmärksammat att många studenter har problem med det logiska tänkandet. De har svårt att sortera begrepp i under- och överordnade kategorier. När det har förekommit öppna tentafrågor har många studenter svarat med ’ja’ eller ’nej’, precis som man gör på slutna, så kallade dikotoma frågor. År 2013 genomförde jag en konfidentiell pilotundersökning med en klass. De svarade på några deltest från ett kognitivt testbatteri som mäter det logiska tänkandet. Studenterna presterade under det förväntade genomsnittliga resultatet (Universitetsläraren, 2013).
Bristerna i matteundervisning uppmärksammas i media, men oftast betonas att matematik är viktigt endast för personer med vissa yrken. Man kunde läsa redan för över 20 år sedan att de flesta medborgare, enligt fem matematikprofessorer, kunde klara sig i livet med mycket lite matematisk kunskap (DN Debatt, 31 oktober 2004). De tyckte att matematik i grundutbildningen inte var ”så himla viktigt”. Högskolornas möjlighet att utveckla spetskompetens i matematik skulle prioriteras.
Detta synsätt påminner om hur prästerna i det gamla Egypten hemlighöll matematisk kunskap. Att kunna räkna ut roten ansågs vara helig kunskap och doldes för folket. Men matematik är viktigt för alla människor och för att ge så många som möjligt chans att ta till sig denna kunskap behövs inga ”präster” utan duktiga, engagerade och kreativa lärare.
Nyligen har man uppmärksammat hur studenter på högre ekonomiska utbildningar saknar grundläggande kunskaper i matematik samt att kunskapsnivån sjunkit på senare år (DN Debatt, 18 april 2025). Även de så kallade PISA-undersökningarna bekräftar att svenskarnas matematiska förmågor har försämrats. Ja, framtida ekonomers räkneförmåga är det rimligt att värna om, men jag anser att det är lika berättigat att oroa sig för vanliga medborgares förhållande till matematik. Att tänka logiskt, kunna lösa problem, och se fel i resonemang är nämligen en överlevnadsstrategi för alla som inte vill hamna i alltmer auktoritära makters manipulativa fällor.
Så länge det inte undervisas i ämnet ”logik” är det endast matematik som erbjuder elever en chans att öva det logiska tänkandet. Pedagogiskt välfungerande tillgång till matematiska färdigheter borde därför vara en medborgerlig rättighet i ett demokratiskt samhälle. Vad är den allmänna utbildningens funktion, om inte just att sätta i gång nyfikenhet och kunskapstörst hos barn och utveckla deras logiska tänkande – vilket inget annat skolämne gör lika bra som matematik?
Jag är inte matematiker, men har alltid tyckt att matematik är roligt, utvecklande och oumbärligt (jag och mina skolkamrater tävlade med varandra om att hitta olika sätt att lösa samma uppgift). Kanske hör det ihop med att jag under min skolgång hade turen att ha bra lärare som utmanade mig. Men när det som idag ofta är icke-behöriga lärare som undervisar i matematik – som tar lärarvikariat i väntan på att få en chans som (låt oss säga) programledare på tv – är det svårt att förvänta sig någon högre nivå på eller positiv utveckling av grundskolans undervisning. Och när dessutom prestigen kring läraryrket hela tiden sänks, riskerar det att bidra till att de ungdomar som älskar matematik väljer att utbilda sig till något annat än mattelärare.
Matematisk kunskap behövs för att bli en självständig och logiskt tänkande individ, och därmed en inte så lättmanipulerad människa. Denna fråga borde ha större plats i samhällsdiskursen. Frågan är vilka systemfel i utbildningen som utgör hindret för att matematikundervisningen ska nå bättre resultat i svenska skolan? Det finns redan en hel folkrörelse för att förbättra läsandet hos barn och ungdomar. Jag skulle välkomna en folkrörelse även för att hjälpa elever att upptäcka matematik och att lära sig tänka logiskt.
I en värld där mycket är flytande erbjuder matematiken en hållbar logik, oberoende av politik, värderingar eller algoritmer. Matematiken är, i grunden, en strävan efter sanning. I vår tid av desinformation, förvridande av fakta och där gränsen mellan åsikt och vetenskap suddas ut, blir matematiken viktigare än någonsin.
Referenser
Botond, A. (2013). Studenternas kognition – ”svart på vitt”. Universitetsläraren, (10), 11 – 13.
Fil dr. i pedagogik, leg psykolog, specialist i klinisk psykologi och pensionerad högskolelärare